Bengts minnen från Anderstorp.
Minnen från Anderstorp av Bengt Johansson.
1971 var det första året det kördes Roadracing-VM i Anderstorp. Jag bodde i Malmö då, och jag var medlem i Skånes Motorcyklister (SkMC).
Mitt motorsportintresse då var företrädesvis motocross, när det tävling på Saxtorp eller Knutstorp, var jag där.
En kille i SkMC, Per Sörensen, frågade om jag ville göra sällskap med honom till Rodracing-VM i Anderstorp. Jag var väl inte så där överväldigande intresserad men kunde vara kul att ta en tur med hojen och tälta. Så vi stack iväg, jag på min Triumph Bonneville och Per på sin MotoGuzzi. Efter detta var roadracing mitt huvudintresse när det gällde mc-sport.
Vi slog upp vårt tält på Smokeys camping, och gick omkring och kollade på de andra knuttarna och deras maskiner. Det var ganska lugnt, och vi kröp in i tältet ganska tidigt och sov. Tidigt nästa morgon vaknade vi av ljudet från motorcyklar som körde alldeles intill vårt tält. Det var stor tom yta utanför tältet, och där var det några danskar som körde ”speedway” med sina Nimbus-hojar: Att de kunde hantera sina gamla maskiner på det sätt som de gjorde var imponerande, men det var inte roligt att väckas så tidigt på morgonen.
Mitt och Pers tält på Smokeys camping med ”speedwaybanan” utanför.
Smokeys camping.
Ett par år senare, 1973, var vi fler från SkMC som campade i Andertorp under VM-helgen. Vi slog läger på Lugnets camping, som då låg vid stora vägen mot banan på vänstersidan, när man kommer från Anderstorpshållet.
SkMC-gänget på gamla Lugnets Camping. Jag sitter i grön T-tröja i tältöppningen.
Lugnets camping 1973.
Jag hade ett sprillans nytt skinnställ av egen design, som väckte visst uppseende. Grundfärgen var röd och med breda gula revärer med blå stjärnor längs armar och ben. Jag hade varit hos Halvarssons i Malung, och när jag visade vad jag ville ha, blev de väldigt entusiastiska. Vi kom överens om priset, som med tanke på specialdesignen var ganska förmånligt, och några veckor senare kunde jag hämta skinnstället på mitt postkontor i Malmö. Min kompis Per-Arne Persson ville tvunget prova skinnstället och det fick han självklart.
Per-Arne Persson provar skinnställ 1973.
Genom vår klubb hade vi köpt förköpsbiljetter, högst upp på huvudläktaren mitt för start och mål. Efter att aktiviteten på banan var slut för dagen, tänkte göra upp en lägereld och grilla vid tälten, men det var förbjudet. En stor missräkning.
Året efter, hade Lugnets camping flyttat till ett avsevärt bättre ställe i skogen efter infarten till banan. Där kunde vi göra upp lägereld, och det förhöjde stämningen avsevärt. Grilla korv, dricka öl och annat gjorde livet värt att leva. En riktig lägerplats gjordes upp. Runt lägerelden satt vi på stockar från skogen eller plankor som vi hittade. Vi fick besök av ridande polis och ett religiöst gäng, som sjöng och spelade för oss. Gemytligt och kul.
Det var svårt att somna på lördagskvällen, mest för att det var ett tyskt gäng som höll igång. Någon spelade trumpet till sent in på natten, så campingen gjorde inte skäl för namnet. På morgonen dagen efter, var det väldigt tyst hos tyskarna. En av våra killar gick iväg för att tvätta sig vid tvättstället nedanför vår tältplats. På vägen dit passerade han ett av tyskarnas tält, och där låg trumpeten utanför. Han tog upp den och öppnade försiktigt tältet för att inte väcka de som sov därinne. Han stack in trumpeten innanför tältöppningen, och blåste allt vad han orkade. Då blev det fart i tältet.
Men resan ner till Anderstorp från Västerås, dit vi hade flyttat året innan, började inte bra. Några kompisar från SkMC var på touringsemester, och hälsade på oss i Västerås. Vi hade inte kört mer ca 5 mil på väg mor Anderstorp, då en av killarna fick punktering på bakhjulet. Det konstaterades att innerslagen till däcket inte gick att laga. Två av killarna åkte in till Arboga, men mc-butiken var stängd, därför att klockan hade passerat 6. På en mack som hittades fanns ingen innerslang. Då vände sig grabbarna till polisen som ringde innehavaren av mc-butiken, och han fixade fram en innerslang. Därmed kunde vi fortsätta färden efter reparationen.
Min hoj är inlastad i Volvo-kombin vid Texaco-macken i Ödeshög.
Lagning av punktering på gamla E18 mellan Köping och Arboga.
Ca en mil före Ödeshög hände nästa katastrof. Min hoj la av, och efter att ha konstaterat hål i i en kolv, var det färdigåkt för min del. En av grabbarna bogserade mig till Texaco-macken i Ödeshög. Vi fick lov att tälta på gräsmattan utanför macken. Jag ringde hem till min fru som lämnade in ungarna hos grannen nästa dag och körde ner Volvo-kombin till Ödeshög. Vi lastade in trajan i Volvon och körde tillbaka till Västerås. Där hämtade vi ungarna, skaffade lite förnödenheter och körde ner till Anderstorp.
Min hoj är inlastad i Volvo-kombin vid Texaco-macken i Ödeshög.
Frukost med SKMC-gänget uppe på åsen på Lugnets camping.
Min dotter Lotta hade varit med i Anderstorp flera gånger, och 1976 sa jag till henne att vi skulle försöka träffa Barry Sheene, som var hennes stora idol, eftersom han hade en bild av Kalle Anka på hjälmen. Barry satt utanför sin husvagn och slappade, och när jag frågade om Lotta fick prova hans hjälm, gick han direkt och hämtade den och hjälpte Lotta att sätta på den. Ingen kunde vara stoltare än Lotta efter detta.
Det hände mycket i samband med roadracing-VM i Anderstorp. Jag kommer inte ihåg alla år, men här är några händelser som jag minns.
När jag gick ut från banan efter avslutade tävlingar, såg jag en svart tjock rökpelare stiga upp mot himlen från Smokeys camping. Jag gick inte dit för att kolla vad det var, men hörde senare att några raggare hade tänt på sin bil. Enligt ryktena var det reportrar från Aftonbladet eller Expressen som hade förväntat sig kravaller i Anderstorp, men det hade inte varit några. Så reportrarna fick för sig att få igång något de kunde skriva om, så de lyckades få raggarna att elda upp sin bil. Om reportrarna betalde dem för detta är osäkert. Brandkåren kom dit och släckte, och det bildades ett gyttjebad på brandplatsen, där raggarna låg och krälade för att reportrarna skulle få häftiga foton.
En mc-klubb från Göteborg hade släpat med sig ett fullstort biljardbord och ställt upp i skogen på Smokeys Camping. Det var lite svårt att få biljardbollarna dit de skulle, eftersom underlaget inte var särskilt jämnt.
Flera gånger hände det att någon inte helt nykter person skulle visa hur mycket hans hoj kunde varva. Det slutade med oftast med motorhaveri.
Tack Bengt för din historia och bilder från livet runt banan!
Anderstorp racing club
Sammanfattning av Daniel Holmenloew.
.